Det är ganska mysigt att åka tio kilometer i timmen hela vägen till jobbet och försöka lyssna på Bo Kaspers orkester men skivan blir hela tiden avbruten av väg-väder-och-olycksinformation från radion.
Alla bilister sitter liksom i samma båt. Det är ingen idé att köra om i bussfilen eller trumma fingrarna blå mot ratten, det är bara att lägga i ettan och puttra framåt. Så det som till synes är kaos är egentligen softare för alla.
[På filmbloggen skriver jag idag om tre svenska böcker som blivit film: Sandor/slash/Ida, Jerusalem och Arn.]
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag håller med helt o fullt, fast är glad att jag har automatlåda :)
Kramiz C
C:
Ja, automat hade varit skönt men den for iväg åt andra hållet ;D
Hey Fiffi! Jag har gett dig en cherry on top award! Because you´re worth it!
Fniss, såg det :) utan sikt i bakrutan :)
Skicka en kommentar