And now, the end is near.

Det var mer än fem år sedan jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen. Det var jätteläskigt. Jag kände ingen som bloggade, visste inte vilken typ av människor som läste bloggar, trodde inte att någon skulle hitta till min lilla galax, men jag hade fel.

Många är ni som läst, som kommenterat, som mejlat och som köpt mina böcker som är baserade på denna blogg. Många är ni som skrattat, som gråtit, som tröstat, som hejat på, som förargats, förbannats och kanske förvånats en smula.

Jag är så tacksam, stolt och glad för allting som har med med denna blogg att göra. Jag vill gärna fortsätta känna så. Därför har jag beslutat mig för att det här blir mitt allra sista inlägg. Galaxer i mina målarbraxer somnar in ikväll. Jag lämnar den i cyberspace. Nu får bloggen leva sitt eget liv, utan mig.

Jag startar raketen, det bubblar och ryker. Sakta backar jag in, stannar i dörren och vinkar som om jag vore med i Sikta mot stjärnorna.

Hej då! Hej då på dig!
Vi ses någon annanstans, någon annangång.

My friends, I'll say it clear
I'll state my case of which I'm certain.
I've lived a life that's full -
I've travelled each and every highway.
And more, much more than this,
I did it my way.